I många år har Tamilgerillan kämpat mot regeringen i Sri Lanka. Orsaken till kriget sägs vara diskriminerande lagar som stiftades efter självständigheten från britterna 1948. Sannolikt i samma veva som Indien fick sin självständighet. När britterna regerade anses de ha favoriserat minoritetsgruppen Tamilerna och därför favoriserades majoritetsgruppen singaleser efter maktbytet. Hur denna favorisering såg ut i praktiken har jag ingen aning om.
Givetvis uppskattades det inte utav tamilerna att knuffas undan från makt och inflytande. De protesterade och gjorde detta med fredliga och politiska medel fram till 1981. Då instiftades en lag som förbjöd tamilerna att argumentera för en delning av landet. Tamilska partiet lämnade parlamentet och därefter gled kampen om självständighet till en våldets spiral där ingen nåd visas.
Denna bakgrund och varför kriget pågår är det svårt att få fram i massmedias bevakning som ju ytligt oftast bara handlar om att rapportera att si och så många har blivit dödade. Men vi kan konstatera att konflikten är oförsonlig och att resonemanget från Sri Lankas regering verkar vara krig intill utrotning. Olika uttalanden som gjorts tyder på det.
T ex så har Sri Lankas regering ”lärt sig” utav USA:s misstag i Irak. USA tog en snabb seger på bara några veckor, men allt som hände egentligen var att stora delar av Iraks soldater bytte krigsform till terrorism istället för att möta deras vida överlägsna trupper ute på slagfältet och möta en säker död.
Sri Lanka för därför ett långsamt utrotningskrig där man inte siktar på snabba segrar utan på grundliga attacker där soldaterna i tamilernas arme stupar och dör en efter en. När segern är uppnådd är tanken att där ska inte finnas någon tamilsk arme som lägger ner vapnen och sen tar upp kampen igen.
Även andra uttalanden tyder på det. Man uttrycker öppet en oro för att aldrig få slut på de blodiga striderna och att även om man vinner en seger nu inom snar framtid så kommer överlevande att fly undan för att sedan i lönndom spränga bomber för att återigen få upp frågan om Sri Lankas delning på dagordningen.
Grundproblemet är här att tanken finns, viljan finns och ett folk finns som vill ha egen självständighet. Varenda land har liknande problem. Vi hör ibland skåningar och norrlänningar skojsamt prata om självständighet ifrån Sverige. Överallt där det finns maktstrukturer där någon bestämmer över någon annan så kommer tanken att finnas där. Vid orättvisa uppstår konflikter som ytterligare när på tanken och när konflikterna når höjder som enskilda människor inte accepterar så provocerar man varandra till handlingar som var otänkbara från början. I olyckliga fall uppstår blodiga konflikter, såsom i Sri Lanka och på så många andra ställen i världen. Oftast är grundorsaken att inblandade människor ej kunde eller ville se några lösningar som alla parter kunde acceptera. Det är svårt. En del människor vill verkligen ha mer än vad som egentligen är rimligt, det är det som kallas maktkamp och girighet. Lägg dessutom in hat och vrede som skapas under stridens gång och en svår fråga, typ delning av ett land, så har du underlaget för blodiga konflikter.
Vilken sida ska egentligen vinna? Rent reflektmässigt så tror jag de flesta protesterar mot att ett land delas. Lösningen är sällan så enkel att på den sidan gatan bor enbart det folket och på andra sidan gatan bor det folket. För fotfolket kommer alltid finna sig vara majoritet/minoritet oavsett hur landet delas upp. Önskemålet dela upp handlar mer om vem som har makten. Det betyder frågan egentligen handlar om inflytande, möjlighet att påverka sin egen situation och hur man blir bemött. Länder som håller ihop gör ingen skillnad på varifrån landet man kommer, gör ingen skillnad på vilken religion eller ickereligion man har, gör ingen skillnad på fattig och rik, gör ingen skillnad på hudfärg och heller inte på vilket språk man talar.
I praktiken är det en dröm som man oftast inte klarar av ens på enskild nivå. Vi alla människor har en inneboende dröm och önskan om att vara bättre än andra, ha mer än andra, vara mer framgångsrika, ha fördelar gentemot andra. Ett av de bästa sätten skaffa sig en sådan värld är att gruppera sig, samarbeta och då även automatiskt utesluta andra. Den som är starkast vinner och kan utnyttja andra till sin fördel.
Striderna på Sri Lanka visar upp hela denna problematiken ganska tydligt och enda långvariga lösningen, enligt min åsikt, är att bygga upp ett samhälle där det inte spelar någon roll vilken grupp man tillhör. Klarar man inte detta får man leva med konflikter eller ve och fasa utrota/förtrycka en utav grupperna så den gruppen inte ens har en möjlighet att protestera mot orättvisor.
